Reportage


Budapest 2010

Nu har vi varit där! I Budapest! Så mycket vi sett, så mycket vi upplevt. Detta får bli en liten resumé av mina starkaste minnen. Allra först – gemenskapen i vår 46-mannagrupp. Så positivt, så lättsamt och så många glada skratt. Sedan Gabor! Vilken otrolig guide. Det ska vara Gabor till att hålla en så stor grupp trollbunden i 45 minuter på Hjältarnas torg medan kall blåst svepte kring en alltför tunnklädd skara och Gabor pratade och pratade om kungar och krig och blod och död.
Vem kan glömma kvällens båtfärd på Donau med alla vackra byggnader upplysta!
Hästuppvisningen på pustan etsar sig också fast i minnet. Svårt att beskriva men bilderna kan nog ge en uppfattning om vad vi fick ta del av. Regnet öste ner men vem brydde sig. Trots de skickliga ryttarna var nog kulmen ändå när Ingalill som aldrig ridit förr klev upp på en häst och red barbacka!
Micromuseét i Szentendre – inte visste jag att sådan konst existerade. För konst var det. Små små konstverk i guld som vi fick titta på genom ett mikroskop. För att ni ska förstå litenheten kan jag berätta att ett av verken vilade på spetsen av ett hårstrå!
Upplevelsen att stå på berget i Esztergom och titta ut över Donau och in i Slovakien gick inte heller av för hackor.
Mycket, mycket mer finns att berätta om men bilderna får säga det som inte blev sagt.

       Christina Palm


OBS  Du kan klicka på bilder för att förstora dom !

001-11-Budapest  002-17-Budapest  003-IMG_0393

004-16-Budapest  005-18-Budapest  006-01-Budapest

007-IMG_0206  008-09-Budapest  009-IMG_0283

010-IMG_0213  011-IMG_0167  012-IMG_0176

013-IMG_0186  014-IMG_0192  015-IMG_0194

016-IMG_0532  017-IMG_0545  018-19-Budapest
                                                                                                                   Tack alla mina reskamrater
                                                                                                                   för den vackra blomman!
                                                                                                                   Om ni kikar genom cellofanen
                                                                                                                   ser ni ett litet kuvert som
                                                                                                                   betyder att jag kan njuta av
                                                                                                                   blommor många månader
                                                                                                                   framöver. Tack ännu en gång!


                                                                                                                                                             Foto Christina Palm

                                                                                                                                                                       Tillbaka

                                                                                                                     Tillbaka till Löpsedel

                                                                                                                                                              TILLBAKA TILL ARKIV