Reportage


Geologisk resa till Kinnekulle den 15 september 2010

Från Trollhättan startade på onsdagsmorgonen ett 20-tal förväntansfulla seniorer i gråmulet och trist väder för att en dryg timma senare kliva ur bussen på Hellekis Säteri i strålande sol! En snabb titt på Ginkgo bilobaträdet och sedan njöt vi av kaffe och härliga smörgåsar i Orangeriet under dignande vindruvsklasar! Här mötte oss vår guide, geologen/paleontologen Mario Tassinari.

Han förde oss sedan på en enastående resa genom årmiljonerna och berättade bl.a. om hur kalkstenslagren bildats för mellan 530 och 430 miljoner år sedan. Den tidsresan gick via de två största stenbrotten på Kinnekulle, nämligen Stora Stenbrottet där det bröts kalksten fram tills cementfabriken i Hällelkis lades ner 1978, Thorsbergs Stenbrott där det fortfarande bryts sten och slutligen Thorsbergs Stensliperi där vi fick se slutprodukterna (vackra diskbänkar, fönsterbänkar, bordsskivor m m) och tillverkningen av dem.

Det var fascinerande med en så kunnig guide, unik i sitt slag. Mario har ägnat 40 år av sitt liv åt Kinnekulle och han har samlat fossil sedan 1960-talet. Under senare år har han gjort fynd som gjort honom känd i vetenskapliga kretsar över hela världen, nämligen de 90 äldsta fossila meteoriterna på jorden inbäddade i kalkstenslagret här. För 470 miljoner år sedan föll massor av meteoriter över jorden från ett asteroidbälte mellan Mars och Jupiter efter en krock mellan två asteroider. Mario hade tagit med sig en bit av en kalkstensskiva med en fossil meteorit inbäddad, så att vi fick se hur den såg ut! Tala om att känna tidens vingslag!! I stenbrottets kalksten visade han oss också andra fossil, som t ex endoceratiter, ortoceratiter och trilobiter, stenpotatis och kalcitkristalller.

Kinnekulle har fötts ur havet och det tog några hundra miljoner år att skapa det, lager efter lager. Det började för kanske 570 miljoner år sedan. Underst, på peneplanet eller urberget, finns ett lager av sandsten. Sedan följer alunskiffern och därefter kommer det mäktiga kalkstenslagret som består av ett antal olika kalkstenstyper-den röda innehåller mera järn än den grå. Ovanpå kalkstenen bildades lerskiffrar och allra överst kom diabasen, eller Trapp, som skyddat mot nedbrytning. Diabasen har trängt fram som en glödande magma men Kinnekulle har aldrig varit någon eldsprutande vulkan. Det finns ett par ramsor man kan lära sig för att komma ihåg i vilken ordning stenlagren ligger och den ena är: USA KL 3 (bokstäverna står för Urberg, Sandsten, Alunskiffer, Kalksten, Lerskiffer, Trapp).

Efter denna fantastiska resa med glimtar bakåt i tiden ända till vår tillvaros ursprung njöt vi en god och riklig buffé på Kinnekullegården uppe på Högkullen och där skildes vi från Mario som vid det här laget kändes som en gammal god vän.

Vi fortsatte till Flyhov och hällristningarna där vi träffade en ny guide, Ewert Jonsson, som även guidade oss i Husaby kyrka och St Sigfrids källa.

Hällristningarna låg länge gömda under jorden. De upptäcktes 1899 av några lekande vallpojkar i en beteshage. I dag känner man till cirka 350 figurer samt ett stort antal skålgropar. Figurerna föreställer bl a människor, djur, skepp, hjul, fotsulor och älvkvarnar som knackades in här för omkring 3000 år sedan. Den mest kända figuren är yxguden. Skålgroparna är offerskålar.

Resans sista stopp gjorde vi vid Husaby kyrka där Ewert engagerat berättade om dess historia. Det mäktiga tornet var en makalös byggnad för sin tid och har ännu idag inte några sättningar eller sprickor, trots att tusen år har gått sedan det byggdes. Inuti kyrkan finns bl a ett korskrank som skilde prästen från församlingen, en ambo (ett fyrkantigt hål) varifrån prästen predikade, ett kommunionsfönster varigenom de pestsmittade bl.a. fick nattvarden, en vacker helgonbild av Maria med Jesusbarnet samt en av Sveriges äldsta möbler, biskopsstolen.

Slutligen gick vi den korta sträckan till St. Sigfrids källa där Sveriges förste kristne kung Olof Skötkonung och hans familj och hov lät döpa sig för ca 1000 år sedan. Olof Skötkonung var son till Erik Segersäll och. Sigrid Storråda. En av hans döttrar, Ingegerd, giftes bort med storfursten Jaroslav i Novgorod. Ewert berättade mycket inlevelsefullt och man kan säga att det han inte vet om våra gamla kungar, det är inte värt att veta.

Efter denna otroligt lärorika och intressanta dag, som vi tillbringat så långt tillbaka i tiden, måste man instämma i vad en dam i gruppen tidigare sagt: 'I det här sammanhanget känner man sig riktigt ung!'.


           Astrid Marklund



OBS  Du kan klicka på bilder för att förstora dom !

00-Kinnekulle_2010  01-Kinnekulle_2010  02-Kinnekulle_2010
Förmiddagskaffe i Hällekis              Förmiddagskaffe i Hällekis             Reseledarinnan Astrid Marklund
Trädgårdscafé                                Trädgårdscafé 

03-Kinnekulle_2010  04-Kinnekulle_2010  05-Kinnekulle_2010
Guiden/geologen Mario Tassinari     Sammanbitna elever                       Stora Stenbrottet Hällekis

06-Kinnekulle_2010  07-Kinnekulle_2010  08-Kinnekulle_2010
Stora Stenbrottet Hällekis                 Meteorit-fossil                               Thorsbergs Stenbrott

09-Kinnekulle_2010  10-Kinnekulle_2010  11-Kinnekulle_2010
Sågning av stenskivor i            Flyhovs hällristningar -                Ett av många skepp
Thorsberg                               guiden Ewert Jonsson

 

   12-Kinnekulle_2010
   St. Sigfrids källa där Olof Skötkonung
  med hov döptes på 1000-talet.

 
                                             Foto Lisbeth Andersson



                                       Tillbaka


                                            Tillbaka till Löpsedel

                                             TILLBAKA TILL ARKIV